Jag tycker om hantverk. Saker och ting med en tydlig karaktär, som avger en genuin känsla helt sonika på grund av att ha skapats av en mänsklig hand.

 

I lördags, den 3 november, var det dags för hantverksmässan i Nävertjäl. Mässans policy; enbart egentillverkat hantverk och ingenting importerat. 100 utställare får besök av cirka 5500 människor som vandrar runt, klämmer och känner. Om man lyssnar noga, kan man ur sorlet urskilja ljudet av sedlar som prasslar och mynt som klirrar när föremål byter ägare.

 

Jag och Erik mötte upp min mamma, pappa och två äldsta systerdöttrar. Annabel och Lisa-Marie har varit här uppe och hälsat på under deras höstlov. Mysigt! Jag fick bara rå om dem från lördag till söndag, då jag skjutsade hem dem till Los. Men man får vara nöjd med det lilla, hi hi. I februari kidnappar vi med oss dem och flyger till Kanarieöarna i en vecka - så jag klagar inte. : )

 

Köpte inte mycket eller märkvärdigt på mässan denna gång, ett par armband från min favoritarmbands-makerska, en mössa åt grannens söta dotter, mössor åt de tu systerdöttrarna... Fick en söt liten present av flickorna i gengäld, som de tisslandes smög iväg och köpte på egen hand. En söt träbit med nyckelpigor på med budskapet "Var rädda om varandra" till mig och Erik. Blödiga Kattis fick tårar i ögonen.