Nytt år sedan mer än tre månader. Kanske borde uppdatera med något mer upplyftande än nyheten att Ghetto fattas oss. Fast det är jobbigt förstås. Men det går bättre nu... det är inte svårt att andas på grund av saknad och sorg hela tiden, utan det kommer bara ibland. Knytnävsslagen i magen, som tar andan ur en och pressar fram tårar i ögonen - påminnelsen om att han är borta och aldrig mer kommer tillbaka. Min schappenskojs...

Nå! Vi har det bra, och längtar efter en mer intensiv vår. Tvättade hundträningsgrejjor och väskor förra veckan, blev lite peppad. Sedan lade jag mig på soffan och glodde på TV med tervtottarna och kissekatterna som ett härligt, hårigt, varmt och extremt oskönt täcke över mig.



Katten Tuta flörtar med Tervtottarna.