Idag har lilla Delta varit dagbarn hos oss igen! Hon är väldigt söt och charmig. Och påhittig. Och så tycker hon om att bajsa. Det är hon bra på.

Vi var på äventyr i skogen, alla tre vovvarna hade en mysig stund. Å så spårade vi lite. Å så busade vi lite. Å så sov vi massa tupplurar! Och jag erkänner, tupplurarna innefattade även mig. ; )



Ulvgaist Delta! : ) Det är Annica som rår om denna lilla sockertopp.



Jag: "Va göru?"
Delta: "Klättra litte."



Jag: "Va göru nurå?"
Delta: "Snusa litte."



Jag: "Så konstiga öööron du har!"
Delta: "Hela du är konstig."

Typiskt. Tror hon har rätt.

"Nämen, jag tänkte servera mig själv lite falukorv."



Jag: "Har du just tuggat på bordet?"
Puppis: "Alltså näe?"



Tjött.



"Meh. Du är en konstig hund."



Dyra håller på lära puppis allt om vansinne. Verkar smitta av sig rätt fort faktiskt.



Puppis: "Jag har nåt som inte DU har! Titta! Pinne!"
Dyra: "Ah, men jag kan se din stjärt."



Tripp, trapp, trull. : )



"Sååå går vi runt om ett enebärssnår, enebärssnår, enebärssnååår..." (Jag vet inte heller.)



Puppis tog på tjocka raggkoftan och det blev paus i Bregottfabriken. Konferens.



Ehum... Nix, kan inte låta bli; DUMBO!



Jag: "Hörrni! Gruppbild! Jaaa!"
Byrackorna: "Njeh. En annan dag."
Va fan.

Awww... Litteliten är här hos oss, och hon är så gooooo! Man vill bara pussa på na tills hon... öh... tänkte skriva "dör" men det blir ju lite fel. Hon har haft lite lattjolajban med både farbror Tarass och tant Dyra. : ) Fina hunner allihopern. (Är det någon som förstår när jag pratar valpspråk i skrift? Inte jag heller.)



Ok, vem trodde att mallebejbis kunde skrämma en tervetott så hon flyger högt? Räck upp en hand. Inga händer? Precis vad jag tänkte.



Söta små flickorna. : )



Äckligt söt.



Oanständigt söt.



Kriminellt söt.



Liten plutta på stora äventyr. ; )



Tänkte dra nåt om Dumbo men det vore lite taskigt. Eller okej då; titta Dumbo!



Sniffelisnoosar lite. SE BCH i spår ska hon bli. Har Kattis bestämt. Joråsåatte.



Förfärligt gullig.



Kanske rent av lite tjusig?



Tar tillbaka det där med tjusig, men hon är då groteskt gullig! ; )



Här ser hon bara bråkig ut. Men det är hon inte. Än.



Puss hej från oss! ; )

Får ju ofta mms (bilder via telefon) av kennelpappa Andy, men nu och då trillar det in härliga rapporter och underbara bilder via mail också. Jag har lite nya bilder av pappa Aminci, syrran Armena och brorsan Attila... Varsågoda! : )



Pappa Aminci med hundkompis njuter ute i det fria. : )



Fina pappa Aminci... han har parat en tik från England nu, så fler halvsyskon är på väg tydligen.



Söta syster Armena. : )



Armena och matte tränar.



Armena poserar. : )



Brorsan Attila tränar IPO.



Brorsan Attila. Endera går galenskapen i släkten, eller så har han rabies.



Attila igen!



Brorsan Attila kör agility så det ryker också! Får se om Dyra och jag kommer igång i år med det. Vore skoj! Saknar den sporten ibland...


Så, det var allt! : )

När jag var ung fick jag det här söta lilla spöket av min bästis... ett såkallat husspöke som liksom ska vakta och hålla allt ont borta. Den lille parveln hänger med än. Ja' tyck' om han. ; )

Just nu huserar han i en blomma - som jag fick av samma bästis på min födelsedag. Förunderligt hur saker och ting liksom knyts ihop, stort som smått. : )

Alltså, hur dålig kan man bli på att klippa får? Svar; gränslöst urusel. ; )

Fast å andra sidan var det första gången jag klippte ett får... och när man väl blir lite mer varm i ullsockarna (ha ha, ullsockarna - hajjar ni, hajjar ni?) så blir det nog bättre. Jag var iallafall skickligare än herrn i huset som lämnade två får till hälften oklippta. De ser förskräckliga ut. Nej, det är säkert - de ser spritt språngande galna ut.


Stackars Molly... hon ser lätt generad ut.

Hundarna har haft en lite tråkig helg, eftersom jag jobbade natt. När jag kom hem på måndag morgon efter ett långt skift på fabriken, så gosade jag förnöjt ner mig i sängen för att sova. Jag njuter av att få lägga mig och sussa när Eckeballe åker på jobbet. Bara säger. För jag är en lite skadeglad människa ibland. Men ni vet, glädje i det lilla och allt det där - det är liksom grejjen i vardagstristessen. Hi hi.

Nå! Vaknade efter en timme... av att Dyra for omkring med en kudde och busade. Monterade loss kudden, lade mig för att somna om.

Vaknade efter en timme av ett pysande ljud, monterade loss ett stycke flaska med hudlotion från Dyra. Kladdigt. Somnade om.

Vaknade efter en timme av ett gnagande ljud. Sade åt Dyra att sluta tugga hål på väggen (jo, det är sant... det finns bildbevis). Somnade om.

Vaknade långt senare än jag hade planerat, med grusiga ögon och inte alls så utvilad som jag önskat. Trots att Dyra snart är två år gammal så tänker jag visst fortsätta utbrista "Dumma lilla valp!" titt som tätt. Ha ha... Vad Tarass gjorde under denna tiden? Vis med åren låg han och sov bredvid mig hela tiden. Älskade hund.

Ska råda bot på understimulansen då jag är ledig! Och om några dagar blir jag ledig i två och en halv vecka så då får vovvarna en lite roligare vardag igen.

Nu följer lite promenix bilder!



Dyra, Dyrgripen, Dyttis, Bumsi, Mumsan... Kärt barn har många namn. Två av namnen ligger smeknamnsexperten Angkiika bakom. Hon är bra på gulliga namn. Nämligen.



Mina två utforskare, ute på nya äventyr...



Snusmumrikarna, hittar något intressant att spåra...



Fast ibland måste man kolla var mammsi är förstås.



Och ibland är mammsi roligare än älgar och rävar och rådjur och... och!



Svar ja. Hon är ungefär lika galen och märklig som hon ser ut.



Upp för kullen...



...kom en Pruppas!



Springa är roligt. Jag och Tarass tar det lite lugnare. Jag låtsas att det är för att vi är coola och inte gamla och lata.



Se, man är cool när man tar det lite lugnt. Cool och vacker.



Hon ser verkligen galen ut på varje bild? Jag ska köpa en tvångströja. Verkar lämpligt.



Kärlek.



Det var allt från oss. Hejjrå!

Tarass och hans syskon fyllde tio år den 2 april! Woohoo! GRATTIS till dem alla! In memorian Ira och Vimsa... <3

Har kommit till insikten att jag suger ankballe på att lära mina hundar momentet apportering. Men på något vis brukar det sitta till slut, utan att jag har en aning om hur jag gått till väga. Så! Slår mig själv hårt i huvudet med den gigantiska IPO-apportbocken och tar mig an utmaningen; att få till en bra grund till detta moment på Dyra. Hon tycker att jag är bajstråkig dock. Och förvirrande. Tror jag lägger mig på soffan och myser en stund istället. ; )